De flesta personer med grav synnedsättning använder vit käpp. Den är till stor hjälp på flera olika plan, dels för att undvika hinder när man är ute och promenerar, men också för att omgivningen ska se att man har en synnedsättning, så att de förhoppningsvis visar hänsyn.
På grund av min rullstol kan jag inte använda någon käpp, vilket är problematiskt för mig i flera situationer. Jag kan inte rulla min rullstol själv i miljöer jag inte känner till väl, eftersom jag inte ser om det kommer något hinder framför mig. De få gånger jag ändå gör det ber jag någon gå framför mig, eller hålla utkik så jag inte kör in i något eller ner för någon kant.
Det medför problem för mig att jag inte kan använda käppen som en symbol för att visa att jag har en synnedsättning. Mitt synfel sitter på synnerven, alltså kopplingen mellan ögat och hjärnan, vilket gör att mina ögon ser friska ut. Det händer att folk vinkar till mig, säger ”Hej” på långt avstånd eller börjar prata med mig utan att presentera sig. Jag tycker sådana situationer är svåra att hantera, och det är lätt att det blir fel, eftersom jag inte ser att någon vinkar, inte förstår att någon hälsar på mig eller inte vet vem som kommer fram och pratar med mig. En vit käpp hade varit till stor hjälp vid sådana här tillfällen, eftersom majoriteten av den svenska befolkningen vet vad en vit käpp innebär och därför visar en annan förståelse.
Jag har synskadesymboler på min rullstol, föreställande en vit siluett av en person som går med käpp mot en blå bakgrund, med en vit ram runtom. Jag tror tyvärr inte att folk lägger märke till dessa symboler såsom man lägger märke till en vit käpp, men jag gör det jag kan för att visa att jag har en synnedsättning.
