Punktskriftens dag

Alicia sitter under ett träd.

Fler unga borde lära sig punktskrift!

Alicia Pettersson är 15 år, bor i Örebro och är medlem i Unga med synnedsättning. Hon läser punktskrift, något många unga med synnedsättning inte kan idag. Inför Internationella punkskriftsdagen som infaller 4 januari varje år, berättar hon varför hon tycker det är viktigt att läsa punkt.

Jag lärde mig läsa punktskrift när jag gick på dagis redan, där jag lärde mig skriva mitt namn när jag var 4 år. Sedan lärde jag mig på riktigt när jag gick i klass 2 eller 3. Jag gick i vanlig klass, men fick sitta själv med en lärare och läsa ur en bok. Jag fick ibland läsa samma text om och om igen. Ibland var det min assistent, ibland var det en speciallärare som jobbade på skolan, som arbetade med mig.

Jag tyckte inte det var så roligt att lära mig punktskrift på det sättet. Det var först när jag beställde hem en bra bok, som jag började tycka att det var roligt att läsa. Det var när jag kanske var 12-13 år och boken var ”Flickan från himlen” av Virginia Andrews.
I skolan idag får jag det mesta på datorn, men ska vi t ex läsa en bok på svenskan eller engelskan så beställer jag den i punkt. Jag gillar inte talböcker, jag vill läsa ”på riktigt”. När jag ska beställa går jag in på Legimus hemsida och söker upp den bok jag vill ha och kollar om den finns i punkt. Om den finns kan jag beställa den hem gratis. De flesta böcker får jag behålla. Vissa barnböcker som innehåller bilder ska skickas tillbaka.

Det är bra att läsa på punkt, det går att gå tillbaka på ett annat sätt och du kan läsa i din egen takt. Speciellt i skolan behöver jag kanske svara på frågor om en text.Något jag gillar är att spela sällskapsspel och kortspel – om jag använder punktskriftskortlek eller punktmärkta spel, kan jag vara med och spela fastän jag inte ser. Jag är också bra på att stava – och det är tack vare punktskriften. Om jag inte kunde läsa punkt skulle jag inte sett hur ord stavas. De som dikterar har inte lärt sig om det där med punkt, komma, frågetecken och stor bokstav i början av meningen. När jag läser det på punkt märker jag det. Det märks även när jag läser med voice-over.

Jag tror att många unga inte lär sig att läsa punkt för de tycker att det verkar krångligt, eller så har de inte fått hjälp att lära sig. Det kan också vara så att man tycker att man ser så bra att man inte behöver punktskriften. Men synen kan ju förändras över tid, det är alltid bra att kunna punkt! Jag är glad över att jag lärde mig läsa redan på dagis, och jag tycker att fler unga med synnedsättning borde lära sig punktskrift!